Norge under terrorhot

Omkring elva-tiden igår förmiddags läste jag nyheten som alla vi här uppe pratar om nu - Norge är terrorhotat. En oerhört olustig känsla smög sig över. Det diskuterades fram och tillbaka om huruvida vi är ju i alla fall trygga här på ön och hur Nordkap är det troligaste målet i Finnmark.
På jobbet fick vi instruktioner att rapportera beteenden utanför det normala, övergivna väskor och så vidare. Det var det hela. Ingen plan ifall något skulle hända.
Vi som arbetar där är nästan alla i tjugoårsåldern, en del studenter, andra tidigare arbetslösa. Vi är ett gäng professionella amatörer som håller skeppet flytande. Vi har alla haft tanken att det vore fint att åka till Norge över sommaren för att tjäna pengar.
Igår fick vi alltså veta att vår arbetsplats och många arbetares hem är en inte helt otroligt mål för ett terrorattentat.
Offentliga platser såsom flygplatser och tågstationer hårdbevakas. Det kungliga slottet i Oslo har stängts för besökare. USA gick idag ut i media och konstaterade att hotet mot Norge är trovärdigt.
Hotet mot Norge, och min arbetsplats som imorgon slår besökarrekord för säsongen, är högst verkligt.
 
 

Om att inte ha ett hem

De senaste fem åren har jag flyttat flera gånger. Jag har lärt mig namn på nya gator, skaffat mig nya matbutiker att handla i och lärt känna nya människor. Att flytta är en krävande process som kräver vilja och gott mod. Att skaffa ett helt nytt liv, ett helt nytt skafferi och köra timme efter timme med ett flyttlass är jag ganska trött på. Som mest har jag bytt adress hela fem gånger på ett år.
Just nu bor jag i ett delat rum på ett gammalt motell i Storbukt på Magerøya i Finnmark i Norge. Jag har min butik, har lärt känna nya människor, har börjat på ett nytt jobb och ett nytt liv med nya rutiner. Om två veckor tar det slut. I augusti ska jag åka hem till Sverige. Till Katrineholm där jag inte längre känner mig hemma och till Växjö där min lägenhet ska bli någon annans hem. I september ska jag packa en väska, hoppa på ett flyg och och flytta till England. Och hela karusellen börjar om.
 
 
Min favoritpromenad i Katrineholm där tusen steg har tagits.
 
Sevilla i sitt essä. Gamla gator och en bar en lördagkväll.
 
Växjös Campus och så många minnen.
 
Magerøya i midnattssol och all sin fantastiskhet.
 

Tre veckor kvar på ön

Och det börjar verkligen kännas. Snart är sommaren i Norge och på Nordkap över. Jag vill åka hem nu. Att ständigt känna sig jetlaggad (eftersom dagpass varvas med kvällspass) och oupphörligen grubbla på vad som ska ätas börjar bli slitsamt. Samtidigt är det en himla massa fina personer här, som jag ju inte vill säga hejdå till. Saker jag vill göra saker innan jag far hemåt inkluderar att se öns alla små byar, fotografera som bara den, åka på fågelsafari (lunnefåglar!!) och ännu fler turer på fjällen.
 
 
Nordpolen nästa.
 
Upp