Lust att resa bort

Den första oktober åker jag till Storbritannien. Det är ju nästan en månad kvar, men redan nu kliar det i hela kroppen av förväntan. Innan jag åker är det mycket att stå i. Jag har hundra saker på min att-göra-lista och ska också hinna med en sväng till Stockholm och en annan till Malmö. Mest av allt vill jag åka till Sevilla i Spanien, men på grund av olika faktorer går inte det just nu... Men bilder kan en titta på i alla fall.
 
Vackra torg och tapasrestauranger överallt.
 
Snart är det apelsinsäsong. Älskar apelsinträd!
 
 
Trånga gränder i mängder.
 

På Solkusten

Åskan mullrar och utanför öser regnet ner. Inplanerad träning och mathandling får vänta och istället myser jag i soffan med en kopp apelsinrooibos, ett par dadelchokladbollar och bildredigering.
 
För exakt en vecka sedan gick jag upp jättetidigt. Jag packade det sista, åt lite frukost, föreberedde smörgåsar och klev på tåget som lämnade Växjös station 6.15. Jag skulle åka söderut, till Lund. Väl i Lund byttes tåget mot en flygbuss med riktning mot Malmös flygplats. Flyget jag skulle ta gick i riktning söderut. Närmare bestämt Malaga och La Costa del Sol. Fjorton timmar av väntan senare möttes jag av min chico.
 
 
Den här finingen alltså! På min begäran nyttjade vi den första dagen till att bestiga berg. Högst upp på toppen väntade pyttekyrkan som dessvärre var stängd den dagen eftersom jungfru-ikonen var flyttad ner till kyrkan i byn. Men det gjorde inget för att...
 
 
1. Vi fick se den här fantastiska utsikten. Det här är chicos hemort. Men dock är det väldigt subjektivt var en hör hemma i Spanien. En annan kan tycka att han hör hemma i Sevilla där han har bott i nära 20 år, vilket är väldigt mycket när en bara är 25 år gammal. Som sagt. Subjektivt.
 
 
2. Vi fick massa träning av att bestiga den här vägen. Och solbränna. Som ett extra plus jobbade vi upp lunchaptiten och de svalkande vindarna kändes härligt uppfriskande i solen.
 
 
Pelargoner är alltid fint. "Sådana ska vi ha i vårt hus", brukar jag säga till chico. Så att han är förberedd liksom.
 
 
 Vi gick på promenad på huvudgatan i småstaden i solnedgången. Dessa berg kan verkligen göra en stum av förundran. Första gången jag kom hit dog jag skönhetsdöden. Ska en ha ett hus i Spanien vore det fantastiskt att blicka ut över den här utsikten varje dag.
 
 
Så himla söt liten stad. Utöver att klättra på berg och gå på promenad hann vi med att äta massa mat hos chicos abuelos (farföräldrar), åka till stranden och fira hans tjugofemårsdag på en brasiliansk resturang och med citronmarängpaj och kaffe till efterrätt. Grattis igen, mi amor!
 

Hola amigos!

Ni får ursäkta tomheten som har rådit här ett tag. Plugget har tagit all tid och som grädde på moset har jag varit febrig i flera dagar nu. Tråkigt! Speciellt när en behöver ställa in kompisdejter. Dagarna spenderas just nu i soffan varvat med sängen och det flottiga håret är ett faktum, men det är okej för den här febriga tösen.
 
För att prata om något roligare tänkte jag berätta lite om min weekend i Spanien. Efter en megalång resa landade jag slutligen i Sevilla och möttes upp av min fina chico ♥ Vi åkte hem till hans familj och som alltid är det ett kärt återseende. Spanskan dammades snabbt av. På fredagen, medan min chico var på jobbet, passade jag på att träffa en spansk vän som jag känner från sommaren i Norge. Så himla kul att ses och det kändes inte alls konstigt efter en så lång tid. Min chico kom in till staden vid spansk lunchtid och vi åt en lyxig trerätters måltid. Det var ju ändå Alla hjärtans dag, eller de förälskades dag som det heter på spanska.
På lördagen passade vi mest på att vara tillsammans hemma för att senare på kvällen äta middag ute. Den här gången var det min tur att bjuda! Vi gick till ett ställe där vi inte har varit sedan mitt första år i Spanien. Det ligger alldeles vid floden som delar Sevilla och utanför hördes en man sjunga opera. Sevilla är en helt fantastisk stad som är så vacker. Det är svårt att beskriva för en som aldrig har varit där. Varje litet gathörn i centrum bjuder på något. Vi tog varandra i hand efter middagen och traskade runt ett tag. Som jag har saknat det.
Söndagen innebar en familjeutflykt! Vi åkte till en liten by i Cadiz som tydligen har de bästa tortilla de camarones i hela Spanien. Det är alltså en friterad pannkaka med miniräkor ungefär.
På måndag morgon skjutsade min chico mig till tågstationen. Det var tid att resa tillbaka till Sverige. Det var en kort men fin helg.
 
 
Hur söt kan man vara? Världens finaste!
 
 
 
Spansk by och apelsinträd - mitt bästa träd.
 
 
Upp