På paus

Julledigheter med vänner, familj och pojkvänsbesök. Så ser livet ut just nu. Mest hänger jag med min chico hela dagarna, pluggar lite, träffar lite folk. Mest tar jag en paus från Smålandslivet. Grammatiktentan är over and done och nästa väntar runt hörnet. Jag skulle lägga upp någon bild om jag hade en, men livet är helt enkelt lite för perfekt just nu för att komma ihåg att knäppa kort på allt.
Nyårsfestligheter för hela slanten blir det imorgon. Det börjar med mys-lunch hemma med pappa, efterättsbak och iväg på knytkalas i grannstaden, men min fina chico. Förra året låg jag i magsjuka när nyåret kom och gick. Det här kommer att bli så mycket bättre. 
Gott nytt år på er!

På känd och okänd mark

Att flytta måste vara något av det jobbigaste och mest förväntansfulla procedurer jag vet. Förra helgen lämnade jag mitt lilla campusboende för ett hus med avstånd till allt. Ihopflyttad med ett par musikproducenter och ett nytt ställe att installera sig på. De senaste åren har jag flyttat omkring ganska mycket, men det är fortfarande en olustig känsla att vakna upp på ett ställe man inte är bekant med.
Efter några dagar på det nya stället packade jag mina väskor och hoppade på tåget norrut. Jag tog mig jullov, stannade ett par nättar i hemstaden och drog vidare, ett stopp på Arlanda och en flygtur senare var jag framme i Norrbotten. Min syster bor här, liksom min farmor och farbror. Efter ett liv av somrar på orten känner vi båda till den rätt bra, även om syster gav mig en handgjord karta för att beskriva vägen till farmor.
Tiden går fort här, lite för fort. Kanske beror det på att det blir mörkt så tidigt. Jag kom i lördags, dagen försvann, liksom gårdagen. På fredag åker vi hem tillsammans, min syster och jag. Det är fint att återses när man bara träffas några veckor två gånger om året. På sin höjd.
 
 

Att längta för ett ögonblick

Små lätta flingor av snö som kastar sig omkring utanför fönstret får mig att längta frammåt. Förbi vintern och den trista period som följer innan våren spricker igenom slask på marken och nakna träd. Tanken på att jag flyttar på lördag, bort från campus och allt som nu ligger så nära och bekvämt är inte direkt ett ljus i vintermörkret. Att frysa i minusgrader är inte riktigt min kopp te.
Visst finns det dock ändå mysiga saker med vintern ändå. Har man ett distansförhållande finns det ingenting som slår ett besök från ens favoritperson i hela världen. Nyår tillsammans i år igen. Hur fin julklapp är inte det? Det slår alla julbak, julgransklädningar, julklappar och glöggaftnar tilsammans. Det kan värma vilket fruset vinterhjärta som helst.
 
Idag tänker jag inte posta någon snöig bild. Istället minns jag gärna tillbaka på sommaren i Sevilla där man aldrig fryser.
Upp