When you were young

När jag och min chico träffades tyckte han att jag var en indietjej med knäppa klädkombinationer. Jag  musikcrushade på The Killers, hade gärna röda byxor ihop med färgstarka tröjor och gula basketkängor från Cheap Monday och tyckte att folk som tittar på Melodifestivalen och gillar det inte hade någon uppfattning om vad bra smak är. Minst hade jag förståelse för typer som gillade dansband och svensktoppen. Och Carola, min egen barndomsidol. Min mamma sa en gång till mig att jag såg ut som att jag ville skrika genom mina kläder. Och det kanske jag ville.
Min favoritfilm då, som 19-åring, är fortfarande min favoritfilm och stämplas snabbt in i indiefacket. Jag råkar gilla indiefilmer helt enkelt, sådana som "inte har någon handling". Fast det har de visst det. "The Darjeeling Limited" är så galet inspirerande, roande, sorgsen, vacker och fantastisk på samma gång. Den är nästan lite helig. Det är ingen film som jag tittar på ofta. Mest när det är läge att introducera den för någon som jag tycker om, och någon som jag tror kan uppskatta skönheten i filmen.
Som 19-åring var jag himlans öppensinnad för det mesta. Det var typ okej att vara veganaktivist, att vara aktiv i pingstkyrkan, färga håret med henna och ha vänner som hade en helt annat syn på narkotikaklassat preparat än en själv. Alla var välkomna och accepterade. Också jag som kände att jag hade hittat mig själv. Det fina med min kära vänskapskrets i hemstaden är att hur olika vi än är så fungerar vi ihop. Det gör inget att man inte hörs så ofta, kanske inte mer än 2 gånger per år, när man träffas är det bara att ta vid där man sa hej då. Precis som då.
 
*Rubriken är titeln på den The Killers-låt som öppnade mitt musikhjärta för första gången. Tack lillasyster!
 
19 år gammal på ett badrum i Sevilla när mitt au-pairliv begav sig.

Dagar som går på rutin

Jag vaknar mellantidigt, klär på mig, duttar lite rouge på kinderna för att se piggare ut, frukostar på yogurt med hallon och muesli-frukost, går iväg på föreläsning, kommer hem och tentapluggar alternativt möter klassisar på bibblan. Typ så ser varje dag ut just nu. Inte mycket annat kläms in i vardagschemat. Möjligen ett träningspass och någon körträning. Lite jobb också men annars går det mesta på slentrian. 
Så om ni undrar varför jag inte skriver så mycket just nu, så vet ni.
 
På kvällarna händer det att jag tittar på Twilight. Jag kör ett maraton med mig själv så jag har sett alla filmerna innan jag ser den nya på bio. Men det är inget vi pratar högt om...
 
I sällskap av världens finaste bortflyttningspresentkopp fylld med blåbärste, tråkig grammatik och Sveriges Radio.

Lite mer om Spanien

 Det är ett andra hem för mig. Jag har spenderat många timmar på resande fot för att ta mig dit. I ett olivoljans land fungerar inte saker på samma vis som i lagom-landet Sverige. I Spanien är allt och ingenting lagom på samma gång. Det ska vara disciplin med samtidigt avslappnat, människor ska vara vänliga och samtidigt leva upp till det beryktade medelhavshumöret. I ett land som länge har varit en diktatur tar det tid innan människor förstår hur ett land ska fungera. Och att det kan blir bättre. Det tar tid att våga ifrågasätta och gå ifrån gamla vanor. "Varför förnya sig när man kan göra på gammalt vis?" verkar vara ett outtalat motto.
I Sverige är det annorlunda, vi är annorlunda. Människor hungrar efter utveckling och vi välkomnar nya idéer. Tänk att det kan vara så stor skillnad mellan två västerländska länder i Europa. Men vi svenskar har minsann satt vår prägel på de spanska hemmen tack vare IKEA, även om de kanske inte förstår vad en osthyvel är bra för.
Men det är klart att vissa saker är faktiskt bättre där borta. Här kommer en lista på vad:
 
1. Sättet att äta på. Att kunna gå ut med sina vänner och ta ett par tapas och någon öl är billigt i Spanien. Det är helt enkelt så man umgås - genom mat.
 
2. Vädret. Det är väl ganska uppenbart? Även om det är geografiskt så är det sant. Såklart skiljer sig klimatet åt från norr till söder, men mildare vintrar har de, om än mycket varmare och ibland outhärdligt varma somrar.
 
3. Stoltheten. Den spanska stoltheten finns i varje spanjors hjärta, på gott och ont. Har man tur lär man känna någon som gärna berättar allt det fantastiska med den spanska kulturen och varför den är bäst i världen. I Sverige känner vi inte samma typ av patrotism. Det är synd att det nästan har blivit lite fult att vara stolt över sitt land.
 
4. Fiestas. Man omfamnar varenda liten helgdag i Spanien med stort tjohej. Är det feria (stor stadsfest) i stan klär alla kvinnor upp sig i flamencoklänning och männen tar på sig finskjortan. Man anstränger sig från topp till tå. Piffar till sig, sätter upp håret, smycken. Stort och mycket är grejen.
 
5. Den sociala kompetensen. Du behöver inte fundera på vad som kunde vara en bra ice-breaker mellan dig och främlingen som också väntar på bussen. Säg något, vad som helst. Typ att det är varmt/kallt/blåsigt/mörkt/soligt. Spanjorer klagar ofta och gärna på vädret och tar varje tillfälle i akt att få berätta för en utlänning om det spanska vädret.
 
6. Engagemanget. Är det dagen då man ska fira en random jungfru genom att pilgrimsfärda i en cowboyvagn dragen av oxar iklädd flamencoklänning/alternativ folkdräkt så gör man det.
 
 
 
Spanien kan bjuda på riktigt härliga vyer!
 
Upp