En tur till byn

Idag är jag ledig. Med sällskap av Maria gick jag ner till byn för lite miljöombyte. Vi uträttade ärenden och åt hamburgare på Hurtigrutens Midnatssol. Jag knäppte en del bilder också. Så här såg det ut:
 
 
Ombord på Midnatssol. Jeansskjorta i 5 grader. Men såklart hade jag jacka med!
 
 
Hamnen.
 
 
Stövlar från havets botten?
 
 
On top of the world.
 

Lite om min fritid här

Mest av allt jobbar jag. Jobbar, äter, sover. Men ibland har jag en ledig dag. Då kan man till exempel gå på tur, vilket jag tänkte göra när vädret blir bättre. Man kan också rita, läsa, lösa sudoku, se på serier eller hälsa på ett av Hurtigrutens skepp. Varje dag lägger skeppet i hamn i Honningsvåg. En dag gick jag dit tillsammans med en tjej från mitt första jobb. Vi inspekterade båten, åt världens bästa hamburgare, snyltade på wifiet och gick hem i ovädret.
 
Hurtigrutens Midnatssol lägger i hamn. Och jag!
 
 
Halshuggna fiskar ombord.
 
 
Byn.
 

Från den 11 juni

Trots att det är mitt andra år på Mageröya och bara min tredje dag har jag redan hunnit bli överraskad. Kanske inte så mycket överraskad utan snarare förvånad.

 

Jag är en person som prisar planering. Och denna gång hade jag planerat väl. Jag hade exempelvis kollat upp om matbutikerna på ön är stängda på söndagar, vilket de är, och av den anledningen köpt en sallad på flygplatsen i Tromsö till och tagit med bröd och mjukost att äta till kvällsmat. Igår morse när jag skulle inhandla mina förnödenheter och går mot parkeringen lyser bilarna med sin frånvaro. Jag ser på håll en lapp på ingången. Det var annandag pingst. En röd dag. Matbutiken är stängd på röda dagar. Bredvid matbutiken ligger en bensinmack. Det måste vara världens dyraste. Tre mackor köpte jag, en till frukost, en till lunch och en potentiell till middag, om jag nu inte skulle få mat på jobbet. Hela kalaset kostade 250 kr och en gnutta stolthet. Jag hade ju planerat så bra! Trodde jag.

 

Inte heller trodde jag att mina kunskaper i spanska skulle komma till så stor nytta som de gjorde dag 1 på jobbet. Det visade sig att hela kockgänget är spanjorer och de som pratar engelska pratar kanske inte jättebra. Med min spanska fick jag, utöver den ordinarie personalmaten som bestod av pizza och spansk rissallad med majonnäs, en kycklingfilé. Att ha en person som kan spanska, när min spanska servitörkollega inte är på plats, visade sig vara mycket användbart. Att tolka mellan spanska och norska (kocken och arbetsledaren) när en inte är van kan dock göra att en blir mentalt slut.

 

Att prata med de spanska gästerna var egentligen inga problem, det gäller bara att komma ihåg hövligheten och inte prata i du-form. Jag fick även prata lite tyska, trots att mitt ordförråd består av max tio fraser.

 

På jobbet går omkring i en vit blus och sameklänning. Fast idag ska jag börja ett nytt jobb. Att vara servitris är inte min kopp te.

 

 Exotisk natur får man säga.
 
Upp