Språkliga bedrifter

Eftersom saker och ting här på residenset inte har varit som jag förväntade mig (friterad mat, läs pommes frites, högljudda grannar, dyrt, dåliga frukostar med bröd som smakar papp... Listan kan göras lång), har jag sagt upp mitt boende från och med den 29 februari. Jag har letat lägenhet med min spanska tía, men tillsvidare slaggar jag hos min chico.
Att kunna säga mer än "Una cerveza, por favor", "Gracias señorita" och "Dónde está la playa?" är typ livsviktigt om du vill komma någon vart i det här landet. Lyckan var stor när jag insåg att jag faktiskt kan säga upp mitt boende själv, jag kan småprata med folk i affärer och min mexikanska (som envisas med att bara prata spanska) och jag byter ord med varandra utan problem. På tal om språk, är det inte intressant att det här landets framtida översättare och tolker inte förstår när de tilltalas på engelska?

Gå ut måste man göra ibland, annars ruttnar man sönder. Det sade jag till mexikanska, och vi drog ut till vattenhålet i stan, tillsammans med min chico och ett gäng glada amigos!





Upp