Språkliga bedrifter

Eftersom saker och ting här på residenset inte har varit som jag förväntade mig (friterad mat, läs pommes frites, högljudda grannar, dyrt, dåliga frukostar med bröd som smakar papp... Listan kan göras lång), har jag sagt upp mitt boende från och med den 29 februari. Jag har letat lägenhet med min spanska tía, men tillsvidare slaggar jag hos min chico.
Att kunna säga mer än "Una cerveza, por favor", "Gracias señorita" och "Dónde está la playa?" är typ livsviktigt om du vill komma någon vart i det här landet. Lyckan var stor när jag insåg att jag faktiskt kan säga upp mitt boende själv, jag kan småprata med folk i affärer och min mexikanska (som envisas med att bara prata spanska) och jag byter ord med varandra utan problem. På tal om språk, är det inte intressant att det här landets framtida översättare och tolker inte förstår när de tilltalas på engelska?

Gå ut måste man göra ibland, annars ruttnar man sönder. Det sade jag till mexikanska, och vi drog ut till vattenhålet i stan, tillsammans med min chico och ett gäng glada amigos!





El día de San Valentín

Happy Valentine's day! Inga presenter bestämde vi, men en date i centrum med lunch och chokladtårta med mitt hjärta! Efter min första lektion här i Spanien tog jag metron till centrum och tajmade precis lagom för att mötas upp med min chico. Vi lunchade montaditos (små minibaguetter med olika pålägg), tog en promenad i centrum, shoppade lite (han smakrådade mest) och slog oss ner på stället med den bästa chokladtårtan i stan. En mysig eftermiddag och lyxigt att få spendera tid tillsammans.
Lektionen idag fick mig att känna mig som 17 år igen. Ämnet cultura y sociedad (kultur och samhälle) behandlade Amerikas och Englands historia under 1800-talet... Sådant som jag läste på gymnasiet. Jag lär mig mer och mer för varje dag att jag måste sänka mina förväntningar på standarden här. Lärarens engelska var sådär, hon uttryckte flera gånger att informationen hon tog upp fanns att hitta på "the web city" (website)...
Trots detta har det varit en bra dag, inte minst tack vare lite vardagstid med min chico samt ett oväntat besök från tiden i Karlstad.
Fin kille med montaditos!

Massiva köttbitar från helgen få vi var ute och firade min chicos mors födelsedag! Eftersom vi inte får något annat än pommes frites här passade jag på att be om sallad till min istället.



Salladen vägdes upp med leche frita - friterad mjölk

En kattstrypare sökes

Finns det något värre en katter som skriker över hela kvarteret mitt i natten? Jodå, det gör det faktiskt.
Efter en och en halv vecka i Spanien inser jag att tiden här kommer att flyga förbi. Förra veckan infördes rutiner, spanskalektion på en akademi varje dag i en klass med brasilianare, en lesbisk tjeck och kineser som inte kan säga R. På onsdagen bytte jag place of residence till en faktiskt residens. Jag delar rum med en mexikanska som älskar Jell-O, tv-såpor och har en jungfrubild över sin säng. Jag praktiserar spanska varje dag. Det måste man när man har hamnat i landet långt bort där ingen vet hur man säger något annat än hej på engelska. Jag hänger med mexikaner som saknar chili och en är sektmedlem. Idag var första dagen på terminen och jag lekte turist i staden som är min i en buss utan tak, och åt middag hos en av mina 2 spanska familjer. I morgon börjar allvaret och kanske kan jag förhoppningsvis tillslut tillges all information som jag har sökt om mina studier här i månader.
Mitt hjärta pluggar hårt, efter en helg hos honom for jag tillbaka till residenset.
Nämnde jag att här finns myror på rummet, spindelnät i taket, maten som serveras har sällan annat än kött med kött, handdukarna är fläckiga, jag var tvungen att byta rum efter några dagar, jag får dras med kabelinternet med en minisladd, min madrass i det nya rummet har formen som ett U, som om någon mycket tung person har sovit där, och att jag för detta betalar alldeles för mycket?
Visst finns det saker värre än katter som gnäller på morgonkvisten.
Upp