I pluggrottan

 
Såhär ser mitt skrivbord ut mest hela tiden just nu, så även den här söndagen. Fullt av plugg. I England är det midterm exams and assessments time. På torsdag har jag deadline. Då spelar förkylningen och det faktum att en vaknar upp med nackspärr cirka varje dag ingen roll. Study mode - activated.
 
Translation:
I am in the middle of my midterm assessments. The photo illustrates my life.
 

England

Alltsom oftast längtar jag bort härifrån. När någon pratar om att åka hem känner jag hur mycket jag ser fram emot att komma tillbaka till Sverige i december. England har väl kanske inte levererat vad jag hade hoppats på. Jag känner inte en enda engelsk person. Jag tror att engelsmännen generellt är ganska ointresserade av utlänningar och annorlunda kulturer. De har ju världsspråket som modersmål och koloniserade världen för hundratals år sedan. Lite självcentrerad kan en annan tycka. Universitetet, som profilierar sig som ett internationellt universitet, är ganska segregerat. Engelsmännen sysslar med sitt och vi andra med vårt. Det finns liksom ingen interaktion.  Staden gillar jag inte heller så värst. Det är tydligt att folket som bor här är arbetarklassfolk. Inget fel i det, såklart, men husen förfaller och staden är hyfsat osäker. Inte drömmen direkt.
 
Men jag tänkte berätta vad jag faktiskt gillar med Storbritannien, för det finns ju vissa saker som de gör bra, trots att en ganska ofta ställer sig frågan om vad.
 
Byarna/småstäderna häromkring är fantastiskt mysiga. De pittoreska husen, att människor är ute på gatan en vanlig söndag, vänligheten, de engelska pubarna och genuiteten är alla bidragande faktorer.
 
♦ Konceptet Afternoon Tea. Så himla brittiskt. Själv har jag inte haft tillfälle att prova det ännu. De är ganska dåliga på det här med kaféer här, i alla fall i Wolverhampton. Om en inte vill ha en Starbucks-latte eller Costa-kaffe är utbudet ganska knapert.
 
♦ Den hederliga söndagssteken. Dra ner på puben med vänner och familj. Häng, ät och umgås!
 
♦ De röda telefonkioskerna. Hur kan en inte le?
 
♦ Färgglada dörrar. Nästan alla hus är byggda av tegel och vissa har en putsad fasad. Så himla fint när det pyntas av en dörr i någon djärv kulör.
 
♦ Det exotiska med barn i skoluniformer.
 
♦ Polisutstyreln. Har ni sett deras hattar? Vissa saker förändras inte.
 
♦ De gamla taxibilarna. Charmigt!
 
♦ Samma sak med de röda dubbeldäckarna.
 
Brevlådorna förtjänar också en plats här.
 
Musik. Vem har inte hört talas om Beatles, Queen, Spice Girls, Pink Floyd, The Smiths, David Bowie...
 
Fudge.
 
Alice in Wonderland, Narnia, Harry Potter & Charlie and the Chocolate Factory är några exempel på brittisk litteratur. Kanske är dessa berättelser främst är skrivna för barn, men de kommer att finnas kvar länge.
 
♦ Äldre herrar i Sherlock Holmes-rock. Brittiskt i ett nötskal.
 
 
 
 
Translation:
Things actually like about the UK.
 
 

Den 27 november

 
Den senaste tiden har jag levt i min egen bubbla. Skrivit essäer, funderat på miljoner saker och typ inte pratat med någon (i verkligheten). Mitt fysiska jag har suttit på den lila skrivbordstolen framför skrivbordet i mitt vaniljsåsfärgade rum och lyssnat på pianostycken medan tankarna har surrat runt i huvudet. Faktiskt har jag varit ytterst lite i nuet och ganska mycket i en imaginär framtid. Ibland behöver jag vara själv med mina tankar.
 
Nästa vecka flyttar Spanjoren från Spanien. Han ska bo i Tyskland och vara ingenjör. Som ni förstår är det här ganska världsomvälvande för oss två. Det hela blev ännu mer ogreppbart när jag fick ett ja från ett konstmuseum i Berlin. Från och med februari ska jag och Spanjoren bo i samma land.
Kan. Inte. Fatta. Det.
 
Translation:
The Spaniard is moving to Germany next week, to work. I am going to Berlin in February to work at an art museum. Worldshaking news.
 
Upp