Ett eget hem

Jag har aldrig bott ensam, inte en endaste gång i mitt tjugotvå-åriga liv har jag bott helt själv. Det har liksom inte blivit så. Från familj till kollektiv till residens och pojkväns familj. Nu bor jag i ett hus med två andra studenter. Vi är ganska olika men det funkar ändå att bo ihop.
Jag längtar efter mitt eget boende, eller rättare sagt ett boende för honom och mig. Vi har aldrig bott ihop bara han och jag men det är något vi båda ser fram emot. I mitt visualiserande ser jag nötta träbord med mina secondhandhandlade mässingljusstakar på, väggar som täcks av bokhyllor fulla med böcker, ett piano som jag kan spela på ibland, pelargonar på fönsterbrädorna i köket och allra helst en eldstad. Min chico är mer minimalistisk av sig, är inte så mycket för "rysch-pysch" och krusiduller. Kanske är det ett spanskt drag? Spanska hem brukar vara ganska stilrena. Om vi bor i Spanien vill jag ha ett citronträd i min trädgård. Tänk att kunna gå ut och plocka sina egna citroner! Vilken lycka!
 
Jag var hemma hos en vän på kalas och såg att hon hade en vimpel. Då ville jag också ha en vimpel. Nu sitter den där, på väggen i vardagsrummet till mina huskamrater får nog. Visst är den fin? 

Dear February, it's not me. It's you.

 
Slaskiga februari som aldrig vill ta slut. Nåväl, några bra saker kan det väl finnas med denna månad? Jorå! Jag har listat min topp 6:  
 
1. Det är bara 6 veckor kvar till min Spanienresa.
 
2. Då ska jag spendera 9 dagar hos min chico.
 
3. Februari betyder närmare våren än de övriga vintermånaderna.
 
4. Man tar sig tid att fika med kära "för det är ju semmelperiod".
 
5. Vårsaker börja komma fram i butikerna, alltså, våren är nära!
 
6. På söndagar kan man gosa ner sig med en filt och titta på reprisen av melodifestivalen medan man fnissar åt det ena och det andra.
 
Allt med februari kan ju inte vara bra, och det är det inte heller. Som snöstormar, isande kyla, skottningar som inte syns efter några timmar och mina hemtentor i grammatik och vampyrism. Men som sagt, minst sex bra saker med februari är rätt okej ändå. Vad gillar ni med februari?

den fjortonde februari

Dagen som bestämdes vara den dagen då man ska visa sin kärlek till sina nära lite extra mycket. Romantiskt tycker några, ett kommersiellt påhitt tycker andra. Jag tycker att det är mysigare att fira den 13 februari. Varför då kanske någon undrar? Den trettonde i varje månad är vår dag, hans och min. Och den betyder mycket mer än att köpa choklad och blommor på alla hjärtans dag, "för att det är så man gör". Romantik för mig är något annat. Oväntade kärleksbrev och en present för att man tycker om någon väldigt mycket till exempel.
Hur som haver är det svårt att undvika att bli bombarderad med all kärleksfullhet idag. Den kan göra ensamma själar lite sorgsna. Jag är inte en av dem. Men min Valentine befinner sig 400 mil bort. 6 veckor av ensamhet har passerat och dagarna räknas ner till Spanienresan i april. Ibland försöker jag tänka att det finns fina saker med att vara ensam, som att en inte behöver bry sig om sina vinterhåriga ben (fast det behöver man inte annars heller om man inte vill), en kan själv disponera sin fritid utan att ta hänsyn till någon, en kan laga vilken mat man känner för och äta vilken tid som helst, en kan mysa ner sig med töntiga vampyrserier.
Fast allt är lite bättre när man är två.
 
Tillsammans är allt lite bättre.
Upp