Att sakna sitt land

4 och en halv månad utan pannkakor, fikor, vårdoft och vardagssvenska. 4 och en halv månad är egentligen inte så lång tid, inte alls lika länge som 9 månader som jag tillbringade i Spanien första gången och då ville jag stanna kvar. Nu längtar jag. Jag längtar efter allt det svenska, min familj och mina vänner. Jag längtar och saknar. Samtidigt som jag har det bästa som finns här, att vakna brevid världens finaste pojke varje morgon. Spansk mat och det spanska språket i vardagen är något av det jag kommer att sakna mest, förutom min chico såklart. Tänk att lyxen att få träffas varje dag har blivit vardag.
Jag ser fram emot att komma hem, att kunna köpa mig en marabouchokladkaka mitt i sommaren (vilket här inte är möjligt av två anledningar: a) det finns inte marabou här och b) skulle du vara så tokig att du köper choklad mitt i sommaren skulle du aldrig få hem den innan den skulle bli till sörja), att vakna hemma (ett lite luddigt begrepp, jag ska ju flytta) och att äta yoghurt med egenblandad mueslo till frukost. Men jag kommer verkligen att sakna honom...

På äventyr i öknen

Almeria, en liten stad i östra Andalusien belägen vid kusten och omringas av ett ökenlandskap. Eftersom min kamera har tagit sin sista bild får jag hålla tillgodo med min amigas bilder från Almeria:
En svenska i världens sömnigaste by Tabernas. Den lilla (eller relativt stora med tanke på hur liten byn var) kyrkan mitt i centrum. Samma dag som jag kom dit tog vi bussen ut till den lilla byn. Inte en kotte var att finna klockan tre en fredageftermiddag, vilken i och för sig kanske inte är konstigt eftersom det är då spanjorerna äter och tar sig en siesta.
Vi anade snabbt är det skulle bli svårt att ta sig ut till dagens mål "Fort Bravo", en vilda västern-by som har använts som inspelningsplats för flera vilda västern filmer. Turistkontoret och poliskontoret var stängda, det fanns som sagt ingen att fråga, så vi gick till en bar där vi fick svaret att taxi var det enda sättet att ta sig dit. Min amiga ville hemskt gärna dit så hon ringde en taxi och vi for dit. Dessvärre hade hon inte berättat något om inträdet, 16 euro! Hursom... Vi började med att knalla in i Almerias öken mot något som skulle föreställa Mexiko.
Därefter hamnade vi i USA. Min amiga ville gärna se varenda liten vrå av stället som egentligen inte var så himla stort. Vi bevittnade "spektaklet" - en cowboyshow och fick en åktur runt stället med mula (sådana där häståsnor) och vagn. Slutligen tog vi en taxi tillbaka till Tabernas, men den här gången var taxichauffören lite mer snackig av sig och berättade historien om när John Lennon kom till Almeria och Fort Bravo. Yoko Ono's dotter hade blivit kidnappad och de anade att hon var i Spanien. Lennon och Ono for till Almeria eftersom det var den enda plats i Spanien Lennon hade varit på innan, och under sina tre veckor i Spanien for de till fort Bravo. När vi väl kom till Tabernas igen chillade vi lite i en bar och åt gratistapas medan vi väntade på bussen tillbaks till Almeria.
Almeria ligger som sagt vid kusten och är jämt galet blåsigt! Vandrarhemmet låg alldeles jättenära stranden, men den helgen vi var där var det dåligt väder, vilket det tydligen aldrig annars är där, så vi knallade in till staden i stället.
Högt upp på ett berg ligger en gammal ruin av ett Fort, gratis inträde och fantastisk utsikt över staden!
Himla blåsigt var det!
Det fina med Almeria är att om man beställer något att dricka, i regel en alkoholhaltig drink får man gratistapas på köpet, dessutom får man välja vilken tapa man vill ha! Med andra ord kan man för mindre än femtio kronor fixa sig en utemiddag!
Bilden ovan är dock ifrån vår sista lyxfrulle på vandrarhemmet. Efter detta tog jag tåget hem till Sevilla och möttes upp av min fina chico. Det var skönt att komma hem.

Strejk igen

Den 29 mars strejkade så gott som hela Spanien och nu är det dags igen. På tisdag den 22 maj börjar en förmodad 10-dagars strejk inom utbildningssektorn. Studenter liksom lärare protesterar mot höjda universitetspriser och sänkta lärarlöner. Detta händer precis i början på tentaperioden...
Sådana här saker gör att jag saknar Sverige. Att priserna höjs är förståligt då staten gör allt för att klämma ur varenda liten cent ur spanjorerna, men folk har helt enkelt inte råd att leva längre...
Upp