Stratford-upon-Avon, part 1
Jag åkte på utflykt i lördags. Tidigt på morgonen hoppade vi på bussen, trötta men glada. Resedestinationen var den söta lilla staden Stratford-upon-Avon aka staden där William Shakespeare föddes och växte upp! Jag har inte en jättestark relation till Shakespeare. Jag har sett Romeo och Julia två gånger. En gång på teater och en gång såg jag originalfilmen från 1968. Minns att jag tyckte att filmen var himla fin. Tack för det, Shakespeare!
Tråkigt nog lämnade jag min systemkamera hemma i Sverige pga hög stöldrisk. Därav lite sämre bildkvalitet.
Det finns både en flod och en kanal med slussar i Stratford. Guiden visade gruppen vad en sluss är och hur den fungerar. Inga nyheter för en som har sett Göta kanal cirka varje sommar hela sitt liv. Ett helt gäng båtar fanns tillgängliga för bordning.
Medan guiden pratade på om kanalen kom dessa busiga hundvapar fram! "Varsågod att klappa", sa ägarna. "Vi är här för att de ska vänja sig vid människor". Att få klappa femmånaders gamla dvärgschnauzervalpar tackar jag ju inte nej till, vilket ledde till att jag ville ta med mig en hem.
Redan innan vi hade hunnit gå särskilt långt började folk klaga över att de inte studerar i Stratford istället. Det är ju så fint!
Hade jag knäppt bilden en minut tidigare hade den varit komplett: telefonkiosk, brevlåda och en röd dubbeldäckad buss. Bussen hann dock åka iväg. Platsen är utanför Shakespeares teater.
Och så här ser teatern ut bakifrån.
Det fanns hur mycket fåglar som helst som simmade runt i floden. Vi funderade över om den gråa svanen är en unge eller om det helt enkelt är en grå svan. Någon som vet?
Det här är kyrkan där Shakespeare är begraven. Ville en se familjegraven var en tvungen att betala. Det ville jag inte. Hellre ville jag spendera fritiden (efter guidningen) med annat än gravar, typ som att äta.
Insidan. Det är en så kallad "gråtande kyrka". Det betyder att valven (längst fram) lutar istället för att vara raka. Detta för att efterlikna den gråtande Kristus huvud på korset. Och längst fram vilar alltså Shakespeare-familjens kvarlevor. Den som betalar får se.
Härlga bilder med tillhörande text,me like :)