Go Wolves!

Det låg förväntan i luften. Stämningen var god. En chokladmunk var tuggade vi i oss innan vi drog mot stadion. Den där stora orangegula byggnaden en går förbi varje dag på väg till universitetet. I god tid var vi på plats. Jag köpte en varm choklad från en foodtruck som stod parkerad utanför. Tänkte att det vore taktiskt att hålla fingrarna varma när kylan kröp igenom vantarna. "Var kommer du ifrån?", frågade en vakt. "Sverige", svarade jag. Vi satte oss på läktaren. En del av oss mer belevrade sportfantaster bar suporterkläder, såsom halsdukar, mössor och t-shirtar. De tomma sätena fylldes på av brittiska, tillsynes anständiga, män. Matchen började och snart förstod vi att vi befann oss bland dem. Huliganerna. Inte en sekund slutade de sjunga, stampa eller kasta förolämpningar mot motståndarlagets läktare. Inte en person på hela läktaren satt ner efter att matchen hade börjat. "Jag betalade för en sittplats", sa någon i sällskapet. Svordomarna flödade och avlöste varandra. Vi gjorde mål. Supportrarna sjöng. Jag stämde in där det gick. Vi gjorde mål igen. Försökte hänga med i alla "uy", "yey" och "oh". Huttrade och klappade händerna. Entusiasmen var oundviklig. Det var mitt livs första fotballsmatch. Det var roligt. Och vi vann.
 
Wolverhampton Wanderers hemarena.
 
Som ni ser satt vi ganska högt upp.
 
Amerikanska cheerleaders hade flugits in för att närvara.
 
Gänget.
 
Go Wolves!
 
This is England | England, Fotboll, Wolverhampton | |
#1 - - Daddy K:

So proud of u :)

#2 - - Mamma:

Oj vilken kväll ni fick! Jag och Nedzad skulle ha varit med, det hade varit jätte kul.

Kram

Upp