hejsimone

Med tankte på hur besöksstatistiken sköt i höjden för ett par dagar sedan antar jag att ni är nyfikna på hur jag har det i England? Jorå, tackar som frågar. Men det började inte bra.

Jag lämnade Katrineholm klockan 8 på onsdagmorgonen. Tänk att det var igår. Jag flög från Stockholm till Birmingham via Köpenhamn. I Birmingham väntade jag på ett baggage som aldrig kom fram. Tänkte att jag inte orkar gå igenom det här en gång till. (OBS Tre gånger har mitt baggage kommit bort på flygresor. Alla tre gånger när jag skulle vara borta länge.) Jag försökte hitta någon att prata med, ett nummer att ringa eller en hemsida att göra en anmälan på, men misslyckas totalt. Jag hade visserligen min ena väska men stressades såklart över att den andra var borta. Beslöt mig för att ta tåget till Wolverhampton och försöka lösa det där. Kom till hotellet och ber om hjälp att lösa situationen med den borttappade väskan i receptionen. Fick ett nummer att ringa. Ringde alla möjliga nummer massor med gånger, men inget resultat. Alltså, stressen. Hotellrummet var sunkigt med fluglort, en oduglig tjocktelevision i miniformat och ljud från gatan. Ljudet av två polisbilar. Det var problematiskt att ladda telefonen som höll på att dö på grund av luriga kontakter. Allt var, så att säga, inte så bra.

 

Idag har jag lärt känna tre nya personer, flyttat in, fått internet i datorn, hämtat mitt borttappade baggage på flygplatsen i Birmingham och blivit välsignad när jag nös i matbutiken.