hejsimone

Det var maj och min sista dag där. Det var sista gången vi skulle ses på tre månaders tid. "Kom", sa han. "Vi tar en promenad innan middagen." Vi tog med oss våra kameror för att få med oss det sista av vistelsen hem. Han tog mig i handen och ledde mig upp för en brant backe. "Är det inte dags att vi går tillbaka snart?" frågade jag. "Din farmor och farfar väntar på oss". "Äsch, det går bra," sa han. "Vi går snart, gå upp för backen bara." När vi väl kom uppför krönet slogs jag av den mest fantastiska utsikt. Det höll på att bli mörkt och de majestätiska bergen badade i solnedgången Det var helt stilla och för en sekund kändes det som att hela världen stannade upp. Det enda som hördes var syrsorna som spelade i gräset. "Jag tänkte att du kanske ville se det här först", sa han. Där uppe på krönet blev jag mållös. Bilden framför mig av hans lilla by, där livet går sin stilla gång, kändes overklig. Det var det vackraste jag sett. Spanjorens omtänksamhet i precis rätt stund var lite överväldigande. Jag pussade honom. Te quiero.

Det här är en del av Emily Dahls julkalander.

'A photo you took while feeling down'. On my last day with him for three months time, he took my hand and brought me to this beautiful place in the sunset. It was breathtaking.