Den där listan
Just nu cirkulerar den här listan i bloggvärlden. Här är min version.
Jag heter Simone. Ofta vet främlingar inte hur de ska uttala mitt namn. Men inte som på franska "Simånn", utan mer "Si-måne".
Jag är bra på att ha en positiv attityd. Exempel på det: när jag beslöt mig för att jag såklart kan lära mig att spela ukulele och spelade en hel sommar i norska berg.
Jag är dålig på sport. Noll bollsinne över huvudtaget och skevt vänsterfotad. Däremot är jag ganska bra på motionsformer som kräver koordination.
Jag tycker inte om att dricka kaffe. Däremot är doften av kaffepulver en annan femma!
Jag läser gärna och ofta! Just nu ligger Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" på nattduksbordet.
Jag gillar när jag har fått till håret sådär riktigt bra. Vågor och volym på samma gång.
Jag sjunger när jag spelar ukulele.
Jag älskar idén om att ha en liten katt eller hund, men i praktiken vore det ohållbart den här tiden i mitt liv.
Jag är inte speciellt bra på att tycka om sådant som inte är jag. Jag gillar liksom min typ av musik. Jag behöver inte annan musik.
Jag tycker om när människor man inte har träffat på länge skickar ett "hej" och ett "kan vi ses snart?".
Jag föredrar pescetarisk/vegetarisk mat.
Jag är beroende av blåbärste och ansiktsolja.
Jag har på mig det som speglar mitt humör. Är en dag bara "njä", då blir kläderna också det. Är en dag däremor "heja!" har jag på mig fint och färg.
Jag dricker gärna alkoholfritt.
Jag lyssnar alltid på radio när jag äter frukost. Och på Institutet i P3. Vetenskapsradio, men rolig!
Jag blir arg när alla troll som härjar på internet och kommer fram ur sina grottor och hatar när kvinnorättskämpar konstaterar fakta.
Jag blir rädd av hajar och höjder. Och när jag tror att det kan finnas hajar i närheten. Det innebär tråkigt nog att jag aldrig i mitt liv kommer att dyka i barriärrevet eller lära mig att surfa och förmodligen inte heller att stå högst upp i Eiffeltornet.
Jag önskar att jag hade mer tid och pengar att hälsa på alla finisar jag har stött på i mina dagar.
Jag är uppväxt i en ganska död småstad med riktig småstadsmentalitet i Södermanland. "Var inte annorlunda" kan man säga är ledordet. Inte min drömboplats, men givetvis är det alltid fint att hälsa på mamma & pappa.
