Nottingham
Fredag eftermiddag. Jag hade biljetterna i fickan och gick med stressade steg genom staden med min klumpiga resväska i handen. Efter en titt på skärmen med avgående tåg gick det fint att hitta rätt spår. Jag tog tåget till Birmingham. Sedan ett till mot Nottingham. Tvärs över gången satt en rödhårig unge med fräknar och en lila Cadbury-tröja. Han hade varit på chokladfabriken berättade han för mannen brevid. Framme på tågets slutstationen följde jag efter alla andra och pilarna som visade vägen. Jag frågade en taxichafför om taxin var ledig på kroppsspråk. Han vinkade åt ett annat håll och jag gick vidare. Tänkte att jag kanske får gå till hotellet. Chansade ändå med en annan taxi och fick klartecken. Jag kånkade in min förvånandsvärt tunga väska och tog plats i baksätet. "Det finns ingen parkering, så du för hoppa ur snabbt", sa chauffören. Jag sa att han fick behålla växeln. Jag checkade in på hotellet, gick till rummet och väntade medan tv:n spelade välkomstmusik. Sen kom ju han som jag skulle spendera helgen med.
Jag blev lite sjuk, men annars var det en fenomenal helg.
Nottingham.
Med den här personen.
Vi kikade efter guldhalsband i säkert femton skyltfönster (min födelsedagspresent från min farmor).
Tog en kaffe på det här stället.
Ett vackert hus.
Söndagsluncher.
Jag har ju en grej för dörrar i spännande kulörer.
Mannen, myten, legenden - Robin Hood, som hängde här i krokarna på sin tid. Sheriffen av Nottingham, ni vet.
Och den bästa gluten- oh mjölfria efterrätten jag har satt skeden i. Pocherat (?) päron med mascarpone och honung.
Translation
I met my boyfriend in Nottingham a week ago.