Två veckor och en giffel

Hur knäppt är det inte? Två veckor kvar i den lilla staden jag bor i, i min älskade lägenhet, bland de bekantskaper jag har samlat på mig under dessa två år. I kväll ska det sägas tack och hej till kollegor. Det börjar kännas nu.
Jag har aldrig varit ett fan av dramatiska hej-dån. Mest för att jag inte kan hålla mig i schack. Istället för att en massa känslor ska bubbla upp till ytan och tårar fällas föredrar jag adjön av en mer odramatisk karaktär. Typ "vi ses snart". Och det gör vi ju. Vi ses snart.
 
 
 
 
| personligt | |
#1 - - tove:

Hej! Det är första gången jag är här. Fin blogg! Hittade hit via CasaAnnika. Jag undrar: Var ska du flytta ifrån? Från Växjö? Från Spanien? Vart ska du flytta? Till Spanien?

Jag har själv haft distansförhållande Andalusien-Västerbotten med min spanska man. Nu bor vi tillsammans i Umeå sedan nästan två år. Vi sågs aldrig kortare tid än 3 veckor när vi sågs. Det värsta var att säga hejdå när man inte visste när man skulle ses igen, när inget nytt besök var inplanerat. Vi sågs nog också typ fyra gånger per år... Eller tre?

Vad har ni för plan för framtiden? Vill du bo i Spanien heller kan han tänka sig att bo här i Sverige? Att invandra till Sverige har visat sig vara svårare än vad vi trott... Men det kan kanske vara värt det.. vi vet inte än.

Svar: Hej Tove! Tack för din kommentar! Så roligt att höra ifrån någon med liknande erfarenhet. Ja, just nu planerar jag för en sommar i Norge, en höst i England och en vår någon annanstans. Vi vet ännu inte riktigt var vi kommer hamna, men jag föredrar helt klart Sverige över Spanien. Vad roligt att ni lyckades få ihop det i Umeå! Vad menar du med att det kan vara svårt att invandra till Sverige? Gud så skönt att äntligen bo tillsammans.
:)
atsimones.blogg.se

#2 - - tove:

Hej! Vad kul att du gillar min kommentar! :)
Det är faktiskt jätteskönt att bo tillsammans efter ca 2 år på olika orter. Jag tror att det är bra att ha en plan/tanke om hur man ska göra på sikt. Ska man bo ihop? Ska vi satsa på relationen? Är det värt? Det handlar om tillit och att man gillar varandra och gillar att vara med varandra. När vi sågs (under våra distansår) så kändes det alltid som smekmånad. Det var trevligt. Även om vissa saker kanske var jobbiga.. Men ändå. Det var alltid kul att ses igen, det kändes inte jobbigt att ses men jobbigt att lämna.

Att invandra till Sverige har flera aspekter som gör det "svårt". Jag kanske borde skriva ett inlägg på min blogg om det eller ett mail till dig om du vill veta mer. Men det mesta handlar om tålamod, pengar och svenskakunskaper.

Det är inte svårt för en EU-medborgare att bosätta sig här, det svåra är att ha ett liv som man gillar, hitta ett jobb osv.

Maila mig om du vill att jag utvecklar! Det gör jag gärna men hinner inte just nu, vi väntar på att prata på skype med los suegros...

#3 - - Julia:

Haha, jag är precis likadan. När jag åkte utomlands för ett år sen utan någon aning om hur länge jag skulle stanna minns jag att en kompis frågade "Ska vi göra hela gråta-och-kramasgrejen eller vinka lite och låtsas som att vi ses igen nästa vecka?" och den frågan kändes så otroligt lättande.

Är här första gången, blir rörd av de korta beskrivningarna av din och din mans distansrelation. Väldigt fint.

Svar: Gråta och kramas-grejen, been there done that! Ganska ofrivilligt men det går liksom inte att låta bli.Vad glad jag blir! :)
atsimones.blogg.se

Upp