hejsimone

Egentligen två veckor och två dagar. För en hel dag kommer gå åt att resa. Att resa långt är segt. Jag får ont i benen och väntar rastlöst på att någon gång komma fram. Fram till det där bekanta, att se medelhavskustens kontrast mot det turkosa havet från flygplansfönstret och palmer vars blad far omkring i vinden på flygplatsen. Doften är också speciell. Inte alls samma som i Sverige. Och luften är liksom lite fuktig och kvav. Väl på flygplatsen kommer jag att vänta på min resväska och gå vidare mot tågstationen. Jag hoppar på ett tåg västerut, bort från kusten, in mot landet och kommer ännu en gång in det rastlösa väntandet. Men det kommer att vara värre än förut, förväntan kommer att bubbla upp och jag kommer inte att kunna låta bli att le där på det spanska tåget. För jag vet att när jag kommer fram kommer jag att mötas upp av honom, min favoritperson. Och det kommer att bli ett mycket kärt återseende, om två veckor och två dagar.