Om att äta här
Mat på Mageröya är en historia för sig. Vi börjar från början. Jag bor på ett gammalt slitet motell. Här bor det minst 50 personer och alla delar på två kök. Det lilla är väldigt litet. Man kan liksom inte vara två som lagar mat samtidigt. I det stora köket är det mindre klaustrofobiskt. Känslan är lite mer "gillestuga". Det finns en TV, flera kylar och frysar och två spisar. Men som alltid när man är många som delar på ett utrymme blir det grisigt rätt snabbt. Folk lämnar gammal disk, torkar inte av bänkar och spisar och vi inbillar oss att en magsjukeepidiemi inte är långt borta... Folk stjäl andras mat, helt ociviliserat. Därför är det många som endast går till köket när det inte finns något val. En del lever på bröd och nudlar. Jag är lite sådan, jag med. För det är inte bara en snuskig historia, det här med mat. Det är också galet dyrt. All mat är dyr i Norge. Utom lax. Och nudlar. Ännu dyrare är det på Mageröya. Det går inte att odla en grönsak här. Inte ens träd vill växa här. Det är faktiskt sant. De enda träden som finns här är planterade. Så man förstår att grönsaker och frukt måste fraktas långväga, men potatis för 63 kr/kilot känns något saftigt. Så mest lever jag på en diet av nudlar, bröd, yogurt och banan. Intresset för matlagning har tagit en paus just nu.
Oj vilka dyra matpriser, kan förstå att det inte blir så mycket gourmet mat. Är nog väldigt speciellt däruppe som är svårt att föreställa sig för dom som inte varit där och sett och upplevt det. Du gör det bra, och förhoppningsvis ger det lite klirr i kassan. Var rädd om dig.