En filosofisk tanke

Jag tänkte försöka förmedla hurdant livet är här på Mageröya. Min första vecka här, på väg upp till Nordkap kom jag till insikt med varför folk som bor här väljer att stanna kvar. Klimatet är extremt. Noll solljus under två vintermånader, extremt kalla vintrar (och alla andra årstider, sommaren kommer liksom aldrig hit), det ligger så pass avlägset att Nordpolen är närmare än huvudstaden, det är isolerat och svårt att ta sig härifrån. Men! Har man sett fjordarna i midnattssolens ljus över det stilla havet förstår man. Det är lugnet helt enkelt. Harmoni i själen. Naturen gör något med människan här. Men byn, den lilla nedslitna byn med igenbommade affärer och graffitimålningar är sorglig. Och jag kan inte låta bli att imponeras av invånarna här. De som stannar år efter år eftersom det inte kan få ro i själen någon annanstans. True story. Såklart finns det annat än naturen som får en att brista upp i ett leende. Samekvinnor i traditionell klädsel och knasiga renar som springer omkring är ett par exempel.
 
Byn i ett nötskal. Tänker mig att Island ser nog ungefär ut så här. Men det är ett framtida projekt.
#1 - - Pappa:

Så kul att läsa dina intressanta iakttagelser, tror nog att du har en poäng där.

Upp