hejsimone

Dagen som bestämdes vara den dagen då man ska visa sin kärlek till sina nära lite extra mycket. Romantiskt tycker några, ett kommersiellt påhitt tycker andra. Jag tycker att det är mysigare att fira den 13 februari. Varför då kanske någon undrar? Den trettonde i varje månad är vår dag, hans och min. Och den betyder mycket mer än att köpa choklad och blommor på alla hjärtans dag, "för att det är så man gör". Romantik för mig är något annat. Oväntade kärleksbrev och en present för att man tycker om någon väldigt mycket till exempel.

Hur som haver är det svårt att undvika att bli bombarderad med all kärleksfullhet idag. Den kan göra ensamma själar lite sorgsna. Jag är inte en av dem. Men min Valentine befinner sig 400 mil bort. 6 veckor av ensamhet har passerat och dagarna räknas ner till Spanienresan i april. Ibland försöker jag tänka att det finns fina saker med att vara ensam, som att en inte behöver bry sig om sina vinterhåriga ben (fast det behöver man inte annars heller om man inte vill), en kan själv disponera sin fritid utan att ta hänsyn till någon, en kan laga vilken mat man känner för och äta vilken tid som helst, en kan mysa ner sig med töntiga vampyrserier.

Fast allt är lite bättre när man är två.